Fiasimpulser.se

Ett långt bloggbreak kan man säga. Har velat fram och tillbaka om jag inte ska lägga ner nu efter 10 års bloggande. Vad vill jag egentligen åstakomma? Lite bra att tänka igenom det ibland. Och nu tror jag jag har kommit fram till det. Jag har ett stort behov av skriva, fota och fixa. Som en dagbok. Jag går ofta tillbaka och tittar vad jag gjorde vi samma tidpunkt 2014,2011 eller 2008. Jag tycker det är riktigt kul. Och flera gånger har jag tänkt sluta blogga för att bloggen känns som en piss i havet och lovat mig själv att förbättra kvaliten på text och bilder. Men vem försöker jag lura? Jag har inte tid med att hålla på att fjanta runt och redigera texter och göra miljaders stilleben. Jag tänker inte lova flera uppdateringar varje dag. Jag lovar INGENTING. Jag gör det när jag har tid och när jag har lust. Och för att jag tycker det är kul. Och kan jag inspirera någon till något så är det så klart en bonus. Ni är många som går in dagligen utan att jag har uppdaterat på väl länge. Det är ju lite smickrande. Tack för den. Och helt ärligt så måste jag sluta spamma på instagram nu. Haha. Bättre att skriva här där den som vill kan gå in och läsa.

 

Ja vad har hänt sen sist. Har haft en sjukt stressig vår. Alltså kolavippen stressig. Det är ta mig fan ett omöjligt jobb att få ihop allt ibland. Stress på jobbet, renoveringar, mat, träning, handla, sova, hämta och lämna barn och försöka vara social. Lite ADHD på det och vem som helst fattar att det går lite mindre bra ibland. Mycket stress, leder till dåliga beslut, dålig kost och sålig sömn. Detta i sin tur leder så klart till dåligt humör och viktuppgång. Viktuppgång och dåligt humör leder sedan till sämre humör som försökts lösas genom mer träning på tid som jag inte har och med energi som jag inte heller har. Ja ni fattar. Åt helvete. Så nu ska jag faktist lösa detta med att testa medecinera min ADHD och se om det kan lugna min hjärna och låta mig få koppla av i mellan varven. För det konstigaste utav allt är att ju mer man har att göra destå mer går huvudet igång på alla cylindrar. Man tänker ju att hjärnan måste bli trött någon gång. Men inte det här exemplaret. 

 

Har också hunnit fylla 30 och har haft lite av en kris där med faktiskt. 

Alltså helt seriöst så har jag längtat i flera år efter min 30 årsdag. Snygg, vältränad och fantastisk skulle jag inta min födelsedag och bli överröst med presenter och överraskningar. Haha. Jag och mina rimliga förväntningar. 

Så satt man där på sin födeldsedag på jobbet och allt man förväntat sig lös med sin frånvaro. Inga överraskningar inga presenter NADA. Fick en lapp av Linus på kvällen där det typ stog " Du får en resa till London någon gång"

Behöver jag säga att jag låg och lipade när jag gick och la mig den kvällen. En sån besvikelse har jag aldrig någonsin kännt innan. Sen vågar man liksom inte visa sin besvikelse heller för man inte vill verka otacksam. Men den här gången kunde jag inte hålla mig. Sen kännde jag väll en slags tomhet och att jag hade blivit "bestulen" på min dag som kommer nästa gång om 10 år. 

Jag behöver verkligen jobba på mina förväntningar. Men det känns ju också så himla tråkigt eftersom det är planeringen och förväntningarna innan som skapar pirr och lycka innan. Det är ju halva grejen. Vet inte hur jag ska lösa detta. Bara omringa mig av folk som älskar fest och överraskningar lika mycket som jag själv. Så om du känner dig träffad så maila mig så kan vi skapa magi ihop. Hehe. 

 

Men efter min mindre lyckade 30 årsdag så fick jag till slut med knappt någon planering ihop en 30årsfest med min bästis Anna. Alltså med nästan 0 timmars planering och inga förväntningar alls så blev det hur kul som helst. Jag skrev ihop en timpspromenad och en musikquiz på typ en halvtimme. (Sen var ju så klart någon tvungen att klaga över stavfel men men).  

En 90 talsfest med en riktig DJ. :) Alltså mixerbord, rökmaskin, lampor och hela faderullan. Och 90 talsmusik på det. Det blev en hel del snygga moves på dansgolvet och rundande av kvällen med bad i sjön. Alltså jag skrattar när jag tänker på det. Så kul hade jag. 

Så här vände livet till det bättre igen. Alltså jag en en sådan HUMÖR-människa. Impulsiv, känslostyrd och energisk. 

 

Men det har hänt mer en så sen sist... men det får bli i ett annat inlägg. På återseende och välkommna tillbaka.